Det är inte ofta jag bloggar om animé, så jag tänkte för en gångs skull bryta trenden och skriva om en animéfilm jag såg alldeles nyligen. Vi får se om jag skriker för döva öron :).
Highlander – Search for Vengeance
Detta är animéregissören Yoshiaki Kawajiris senaste film som naturligtvis har skyhöga förväntningar på sig efter filmer som Ninja Scroll och Vampire Hunter D: Bloodlust som i stort sett alla vet om. Personligen så har jag aldrig gillat hans filmer, de är underhållande men inte så mycket mer. Dock så förväntade jag mig mer nu när de hade fått rättigheterna att göra en film som bygger på Highlander som jag personligen gillar väldigt mycket.
Vi får följa Colin MacLeod som precis som filmens antagonist är odödlig och deras kamp mot varandra som spänner sig över två tusen år. Allt börjar under Roms invasion av kelternas hemland, där Colin MacLeod leder en liten keltiskby mot det romerska imperiet som styrs av antagonisten Marcus Octavius. Efter ha krossat Colins by och korstfäst hans hustru så svär han att han ska hämnas till varje pris och då menar han verkligen till varje pris.
Colins karaktär är nästan tragiskkomisk, när ni ser filmen kommer ni förstå vad jag menar. Han förföljer Marcus Octavius genom olika tidsåldrar under olika omständigheter för att hämnas. Han misslyckas dock gång på gång och får rejält med spö.
Filmens â€nutid†utspelar sig i ett post-apokalyptiskt New York där allt ligger i ruiner efter krig och naturkatastrofer. Marcus Octavius har ytterligare en gÃ¥ng börjat bygga ett imperium vars invÃ¥nare övervakas och disiplineras hÃ¥rt för att skapa den perfekta staten. Folk utanför imperiumet lever i ruinerna av staden där sjukdom, svält och förtryck är vardag.
Animationerna är som vanligt sjukt snygga när det gäller Yoshiaki Kawajiris filmer. Även om jag tycker Vampire Hunter D: Bloodlust och Ninja Scroll faktiskt är snyggare. Där fÃ¥r man se utdragna strider med färre klipp, här klipps det snabbt mellan alla hugg vilket förstör lite av charmen som hans filmer brukar ha. Karaktärsdesignen känner man igen direkt och likasÃ¥ karaktärspersonligheterna som t.ex. den â€den vise mannenâ€.
Det enda jag egentligen störde mig på i filmen var röstskådespeleriet, speciellt under de historiska delarna av filmen. De skotska dialekterna tilltalade mig inte alls, lät falskt och tillgjort.
Filmen är absolut inget mästerverk men det utgör det sig inte för att vara heller. Om ni gillar Yoshiaki Kawajiris tidigare filmer så ska ni absolut se denna eller om ni bara har någon timme över så är detta en perfekt slötittar film där man slipper tänka utan bara njuta av det visuella.
